Hemgång..

I fredags fick min kära resvän ett samtal från Frankrike som antagligen kommer att förändra hennes liv. Det var ett samtal av  den mycket tragiska sorten, och det fanns aldrig riktigt några tvivel på att resan var över, 2 veckor innan planerat hemdatum. Så nu sitter jag här på Peking flygplats. Har varit här sen kl 23 igårkväll, då vi kom med planet från Kunming.
Ska om någon timma gå på planet som ska ta mig till Europa, och tillbaka till verkligheten.
Sedan i fredags när samtalet kom så har det inte blivit mycket till sömn.. Några utspridda timmar här och var bara. Ändringar av biljetter, ställa in buss och tågbilj vi hade köpt, hitta internet, kontakta föräldrar mm mm mm.. det har varit helt sjukt, men nu väntar 10 timmars flyg, och jag hittade precis en kvarbliven sömntablett i min necessär som är mycket uppskattad just nu.

Märkte även att det inte finns något uttag här i närheten, så mitt batteri till datorn dör snart... Typiskt.
En annan sak som kan vara värd att nämna är att jag blivit bestulen på min mobiltelefon... Någon har varit i farten, och någonstans på flygplatsen sitter en kines och är lycklig över min fina telefon.
Jag kan inte säga att jag panikade så hiimla mycket när jag upptäckte det, då jag mest var extremt lättad över att det inte var min kamera, laptop eller framförallt pass som kommit bort!
Det var inte det lättaste att hitta en telefon eller internet, och ännu mindre lätt att hitta någon som förstog mitt problem. All personal trodde att jag var ute efter att Köpa en ny telefon. De måste ha misstolkat den stigande paniken i mina ögon, samt "Need  international phonecall NOW!!"
Som tur var svarade Rikard på första försöket, mitt kort är nu spärrat, och jag kommer att få sig mig om efter ny telefon mm. Att boka nya flygbiljetter var inte gratis kan jag lova, och den lilla besparing jag hade som skulle täcka augusti är nu helt borta. Har jag tur kanske jag kan köpa en glass om det skulle bli värmebölja någon dag..

Men men, missöden händer även den bästa!
Det här inlägget blev kanske väldigt flummigt, men jag har som sagt inte riktigt sovit på sisådär 2 dygn, utan istället flaxat runt med mitt tunga bagage, och hållt reda på Laurence.

Vi hörs på hemmaplan mina vänner!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0