Är lyckan här för att stanna?

Mina kära vänner, det har varit ett par riktigt deppiga dagar här på paradisön Hainan.
Regn och åska har förekommit mer eller mindre hela dagarna. Vi har då upptäckt att denna ön enbart är till för att bada och sola på. Det finns alltså inte mycket att hitta på regniga dagar i Sanya.
Som jag tror att jag nämnde innan så består typ 50% av invånanarna av ryssar, och vi gjorde snabbt uppptäckten att kineserna har anpassat sig därefter, och pratar därför ryska utan problem. Men engelska kan dom inte ett ynkaste ord..
Lite frustrerande. Något annat som varit smått irriterande har varit att våran toalett på hostelet inte fungerat som den ska. Jag lämnar inte mer information angående det där, mer att det varit..mödosamt. Efter att ha varit instängda på rummet i vad som kändes som en evighet, såg jag fram emot att prata med Rikard på Skype ett tag under kvällen.
Prick kl 21 skulle vi ses. 20.55 lägger internet ner. Inget vi oroade oss för så mycket, då flytande, problemfritt uppkoppling inte är något att räkna med i detta land. Men när det inte gick över efter nån halvtimma trippade jag ut till receptionen och kollade läget.
"Nej, inget internet ikväll. Vi har glömt att betala den räkningen, så det kommer förhoppningsvis tillbaka imorgon igen, godnatt".
Fast han sa det såklart inte på detta viset, utan som alltid när man vill fråga något så blir det några trevande ord, som man inte vet är engelska eller nåt annat, sen går som över till kinesiska helt, och jag får ropa på Laurence som får översätta mitt samtal åt båda parter...

Det råkade rinna över för mig där, när det dyraste stället vi bor på inte har fungerande toalett eller internet, så nästa dag checkade vi ut, och meddelade att vi flyttar 6 våningar ner i samma byggnad, till ett exakt likadant rum, fast mycket billigare... Hon försökte ge oss olika erbjudanden, men icke.

Vår första natt på det nya stället (6 våningar ner då), visade sig dock inte vara perfekt nu heller. ACn låter som om man sover PÅ en motorväg, och är dessutom placerad precis ovanför mitt huvud, så när det blir för kallt o högljutt så vaknar jag (för vi har ju inga björnfällar till täcken direkt), stänger av den, sover gott i en halvtimme, då jag vaknar för att det är kvävande varmt, vill sätta på ACn igen, men batterierna håller på att ta slut så den går inte igång!!
Dessutom består vårat "internet" av ett modem, som la ner efter en kvart, så nu får vi söka oss till cafén resten av resan tror jag. Om vi inte vill flytta igen då, men vi är så trötta på vår packning nu så...

Hm, som ni märker har jag en del att avreagera mig på.. Har fortfarande, 3 dagar senare, inte fått prata med Ricardo.
En myyyycket glad nyhet är dock att solen tittade fram vid 15.0 idag, och vi kunde inte kommit i våra badkläder snabbare, kutat ner till stranden och slängt oss i vattnet (som har helt sjuka vågor).
Äntligen!

Imorgon hoppas vi på repris, och då kommer jag nog med ett gladare inlägg också!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0